ännu en bild från thailand, ännu mera av stranden på koh kho khao och sedan ser man khao lak som ligger lite längre bort.

Ovant. Det är nog det ord jag skulle förklara hur jag känner nu. Efter ett par veckors bloggpaus så har man inte den rutin man en gång hade, och man tänker definitivt inte på samma sätt, man glömmer helt enkelt bort bloggen. Jag vet inte hur lång tid det kan ta tills jag börjar blogga regelbundet igen, men den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge.. ;)

Jag tänkte väl passa på att skriva lite kort om allt möjligt. Oj, det där lät konstigt, jaja..

Har snart gått i skolan två veckor efter lovet, och det går väl skapligt. Liksom bloggen har jag inte riktigt samma rutin, men den kommer också tillbaka - sakta men säkert.
Sedan har jag hunnit frusit ihjäl tio gånger om i det här landet. Det är snö, kyla, iskalla vindar och is.
Även om det är jättemysigt att krypa ner under en varm filt med en kopp te när man kommer hem så värker fötterna något fruktansvärt. Inte så mysigt.

Tänkte avsluta nu för jag måste arbeta på en religionuppsats. Sista klagomålet; Jag är trött på rehab. Jag är trött på att vara skadad, på att ha ont och behöva begränsa mig.

Nu ska jag plugga vidare. Nästa inlägg blir mycket positivare!
kram