Att snubbla på mållinjen
Nä, men det var riiiiiiktigt länge sen jag skrev sist. Jag har varit på alla möjliga sorters äventyr; språkresa, gothia, solsemester och segling. Har haft semester från både skolan och från korsbandsbubblan jag varit instängd i sen september förra året.
Så, för att börja med gothia då.. Mitt mål som jag satte upp i början av skadeperioden var att jag skulle göra comeback igen i gothia. Det var lång tid kvar och det var ju självklart att jag skulle lira. Efter operationen lät det inte riktigt så.. "Hur fan ska jag klara det? Det kommer aldrig att gå!", så lät det ungefär.
Tiden gick och smärtan från operationen avtog. Jag passerade den magiska tremånadersgränsen och allt blev plötsligt tusen gånger lättare. Eller, ja inte träningen men smärtan och det iallafall. Sen gick tiden fort, jag fick börja springa, jag stretchade och blev vigare, jag blev starkare och gothia var inte så långt bort längre. Sen var det dags för det fruktade styrketestet..
Efter allt slit så var jag fortfarande för svag i baksida lår. Detta medförde en större risk för att skada mig, och min sjukgymnast sade "Jag avråder dig från att spela Gothia"
Och jag bröt ihop.
Men ett par dagar efteråt så insåg jag själv att det inte skulle funka, jag hade dessutom opererats två gånger och haft problem med svullnad länge. Jag bet ihop och försökte in i det sista att träna upp styrkan i låret men det räckte inte till. Laget åkte ner till Göteborg och spelade. Jag åkte ner till Göteborg och tittade.
Det var jobbigt att bara få titta och inte spela, jag har aldrig vart så sugen på att spela som då. Men jag var för svag, och att riskera en skada på Göteborgs gropiga gräsplaner var inte aktuellt. Jag samlade istället kämpaglöd hela veckan, och är nu fast besluten att träna så mycket jag kan och göra comeback i höst istället.
Jag har tränat ett par gånger nu och ja, det går väl inte toppen. Jag är långt ifrån i toppform, men det finns inget annat att göra än att träna. Det är inte så läskigt längre, men det är frustrerande. Att inte kunna göra vissa rörelser längre, att musklerna i benet blir trötta efter tre minuters intensiv träning med boll, eller att det plötsligt hugger till av smärta och man inte förstår varför. Men jag blir inte panikslagen längre, och inte ledsen. Jag blir bara förbannad och biter ihop.
För det ska gå.
du skriver så jäkla braaaaa vicky! du formulerar bättre än bäst!
Jättefin blogg! älskar lila, min favvo färg ;) kolla gärna in min blogg om du har lust ;)
jag har mitt styrketest på fredag. framsidan känns inte som något problem men baksidan... den är jag väldigt orolig för!
Gud vad jobbigt :(
Under andra matchen på entävling så spelade jag ganska söligt i början men jag slarvade för mycket å började att kämpa och så var det en boll, jag tänkte släppa den men sen tog min vinnarskalle över och jag tog ett extrasteg med vänster ben mot beckhand (vänster) hörnet där bak och kände helt plötsligt en känsla i vänster ben, det kändes som om hela benet åkte upp åt fel håll och sedan drogs benet ihop igen och jag satt på golvet och höll om mitt ben. Det gjorde inte alls ont vad jag minns, men jag var mest rädd för känslan. Pappa som för typ första gånen kollade på en utav mina matcher (och det var sån tur att han var där) drog ut mig ur banan och satte mig på bänken där jag långsamt sträckte ut benet igen. Jag försökte att ställa mig upp och gå, men den där äckliga känslan kom och benet vek sig så jag spelade inte vidare...
Har du opererat dig? :P
Hej skulle du vilja va snäll och gå in på den här länken
http://nelly.com/newProducts.asp?qNavigation=&qNavigationId=4&navName=senast-inkommet-man&genderName=klder-fr-kvinnor&query=&campaignpage=campaign_template_id_66&language_id=1&urltype=rewritten&keep=nyheter
Och rösta på den tjej det står Linda Anderson på.
Skulle bli väldigt väldigt glad ifall du vill hjälpa mig.
Kram
sv: jag känner mig stark och vill inget hellre än att kasta mig in i närkamper! konstigt nog hamnar jag typ aldrig i närkampssituationer! vet inte om jag omedvetet drar mig undan lite samtidigt som mina lagkamrater nog helst fortfarande undviker mig. men jag är inte rädd och jag är redo. på söndag blir det kanske match!! :)
men du... det låter så fjantigt att säga "kämpa på - snart är det din tur" men det ligger nog något i det. du är stark som lyssnar till ditt hjärta och står emot det du älskar. för känner du dig inte redo så gör du inte. man kan ju inte bara trycka på en knapp och vipps så är man redo igen. det tar tid. det tar helvetes lång tid. för lång tid. jag vet. så är det med korsbandsskador. det har gått ganska snabbt för mig här nu på slutet. jag har lyckats ta mig över rädslor och hinder ganska snabbt och det är jag glad för. vissa rörelser och övningar som jag för bara ett par veckor sedan skakade på huvudet åt klarar jag utan problem. för mig har det bara handlat om att våga testa - sen har jag känt att "wow! mitt knä klarar det här! det är inga problem!". och sen nu är det enormt skönt att få ett sista klartecken från sjukgymnasten. då släppte det sista. har du gjort någon mer styrkemätning? du skrev förut att du skulle träna lite fotboll med din sjukgymnast och prata om det mentala. har det gått bra? och hur går det för din syster?
Bakom kameran..
....Foto
....2008 -
....Foto
...Kompisar:
