Det mentala

Ända sedan jag släppte kryckorna - eller okej, nu ska vi inte överdriva, men sedan jag slutade halta - så har folk frågat om jag kan spela fotboll igen. Redan två månader efter min operation började dom fråga. Jag förstår att dom frågade för att dom inte visste och var nyfikna, men jag tyckte det var jobbigt för jag visste inte själv. Dom ställde frågor och jag hade inte svaren.
Något många aldrig kommer förstå är hur det känns att vara korsbandsskadad. På riktigt.
Dom kommer inte förstå hur mycket man plågar sig själv med "Tänk om". Dom kommer inte förstå hur viktigt det är med knäkontroll hur mycket jag än säger det till dom. Dom kommer inte förstå att anledningen till att jag inte var så involverad i mitt lags matcher och träningar var för att jag var för svag mentalt. Jag vet att jag borde vart med mer, men jag var för svag och för känslosam. Jag var inte redo.
Jag har flera gånger vart skadad under kortare perioder, då kommer man ner till varje träning och är aktiv ändå. Men det är en helt annorlunda känsla när man vet att man kommer vara borta länge. Att sitta och se sitt lag spela och veta att man inte kommer kunna spela själv på mer än ett halvår är outhärdligt. Det gör ont. Det är svårt att förklara och säkerligen svårt att förstå, men för mig var det så.
Nu sitter jag här, det har gått åtta månader sen jag drog av korsbandet och jag har äntligen kommit ut ur helvetet. Jag vet hur ont det gör, hur man bryts ner mentalt, hur det känns att tappa sjuka mängder muskler, hur hårt varje bakslag tär på psyket och hur baksidan av idrotten ser ut. Men ännu är jag är inte återställd.
Jag är återställd fysiskt. Jag är till och med starkare fysiskt. Jag har i teorin återställts fysiskt sen min skada, det finns nummer på det. Men det finns något som många aldrig kommer förstå, och det är att det mentala är svårare att rehabilitera. Man bryts ner så brutalt när man skadar sig. Man tappar tron på sitt knä, på sin egen förmåga, på sig själv. Man tappar tron på allt man trodde på förut - allt för att sedan börja bygga upp allt igen. Folk frågar; "Är knät bra igen? Vad bra, då kan du ju spela" Dom frågar aldrig; "Mår DU bra?".
Alla spelar med en omedveten risk. Man vet ju att något kan hända, något kan gå fel och man kan göra illa sig. Men idrotten ger så mycket att man är villig att riskera det, men sen kommer den dagen när idrotten tar tillbaka, när man drar av ett korsband. Man går genom ett helvete på åtta månader och sen står man inför ett beslut; vågar jag ta risken igen? Vågar jag riskera att ett till korsband ryker så att jag kommer gå genom helvetet igen?
Det är jobbigare att fatta ett beslut när man är väldigt medveten om riskerna, så man måste alltid väga fördelar med nackdelar. För min del vann fördelar.

Kommentarer
Postat av: F O T O - S o f i a

Jag måste verkligen säga att jag blir påverkad av att läsa det här. Jag känner inte dig, jag har egentligen ingen aning om vem du är, men jag vet att du kommer klara av att komma tillbaka igen.



Jag har aldrig varit långtidsskadad bara borta några veckor eller så och då har jag verkligen tyckt det varit hemskt, så jag kan bara tänka mig hur det känns att vara borta 8 månader.



Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga (vilket du märker på mitt svammel) men din text fick mig att tänka efter och ta vara på det man har om hjärtat. För blir det friidrotten då.



Krya på dig, hoppas att du snart repar dig mentalt igen.



Kram Sofia

2010-05-30 @ 19:12:25
URL: http://fotostyle.blogg.se/
Postat av: .L

Gud vad bra skrivet! :)

2010-05-30 @ 20:08:31
Postat av: Anonym

Så jäkla bra skriviet. Får tårar i ögonen. Har själv problem med mina knän och har inte kunnat spela fotboll ordentligt på nästan 2 år efter som de bara viker sig(Läkarna misstänkte korsbandet, men det var helt och jag har tränat upp styrkan men det går ändå inte). I början var jag inte med på något med laget. Jag kunnde inte se hur de andra tränade utan att bryta ihop totalt. Kom tillbaka lite halvt efter ett år men då gick menisken i det andra knäet...

Försök lita på ditt knä även om det är svårt. Och om det skulle hända något så är första gången värst.

2010-06-29 @ 21:42:34
Postat av: Violet

Hej, Jag vet hur det känns... trots att jag "bara" har genomgått att korsbandet gick av, 1 veckas kryckor och några få övningar av en sjukgymnast... fick faktiskt veta idag att korsbandet var av och fick panik när hon nämnde att jag skulle vara tvungen att operera mig för att kunna uppleva idrotten igen, och jag vet precis hur du känner dig, när jag satt på akuten med knäet så kände jag samma rädsla... att om det händer igen osv. Men min fråga var bara... hur gick din skada till, är väldigt nyfiken // Violet

2010-08-05 @ 17:41:28
URL: http://violeet.blogg.se/
Postat av: Linnea

Som alla tidigare har sagt, gud vilken bra text. Du har skrivit ner min känsla efter operationen eller snarare sen min korsbandsskada.



Jag har verkligen brytits ner mentalt och fysiskt. Att vara korsbandsskadad är ett helvete. Jag önskar jag kommer komma ut ur det som du gjorde, för just nu ser jag inte ljuset tunnel. Jag som du plågar nästan mig själv genom att se på inspelade matcher från innan skadan. JAg tänker alltid det kanske aldrig kommer gå att göra den finten igen. Jag kanske aldrig kommer få spela elithandboll eller till och med proffs handboll som var mitt mål! VAR mitt mål? Jag menar ÄR mitt mål....



Hoppas dina knä och övrigt håller! JAg vet hur det känns. För mig har dett gått så lågnt att jag måste gå och prata med en idrottspsykolog.



linnea

2010-08-15 @ 18:24:46
URL: http://vagentillbaks.blogg.se/
Postat av: Linnea

hej igen! tänkte bara säga om du vill kolla min blogg så är

Användarnamnet: korsband

Lösenordet: vilja



linnea

2010-08-15 @ 23:30:31
Postat av: Viktoria

Hej.



Måste bara säga att du skriver så bra och förståeligt om din skada. Jag har själv slitit av korsbandet för 2 månader sedan och väntar på operation. Har alltså inte börjat med den jobbiga rehaben ännu (förtum träning inför operationen) Men den mentala biten tycker jag nästan är värst. Alla frågar mig hur det är med knät, och just nu har jag inte det minsta ont så jag svarar bra. Men egentligen är det långt ifrån bra.. Jag tror bara det är dom som skadat sig som verkligen förstår. Jag har då inte förstått vad man går igenom förrän nu.



Hur gick det till när du skadade dig och fick du veta direkt att det var korsbandet?



Kram Viktoria.

2010-11-18 @ 15:46:20
Postat av: Lina

Hej!

Jag förstår hur du känner, eftersom jag själv är korsbandsskadad och ska operera mig nu om en vecka. Det är verkligen plågsamt att sitta vid sidan om planen och se sina lagkompisar göra det man själv älskar mest av allt! Det är inte rättvist, och man fattar inte varför man var tvungen att drababs utav detta.

Folk frågar ju hela tiden: När kan du spela igen? osv, och att inte kunna svara på den frågan är sjukt hemskt. Jag vet ju egentligen inte ens om jag någonsin kommer kunna spela igen. Men jag kommer göra allt jag kan och lite till, för att kunna springa där på planen igen.

2011-01-23 @ 23:55:02
URL: http://lbhs.blogg.se/

Foto & Illustration
- Jag använder mig av en Nikon D200 när jag fotar.
- Jag redigerar mina bilder i Adobe Photoshop CS3.
- Jag illustrerar i Adobe Illustrator CS


Övrigt
- Jag gillar inte reklam, så om du tror att din kommentar om gratisgrejer kommer att vara kvar länge så har du helt fel.
- Sidan skyddas av upphovsrättslagen, du får inte kopiera mina fotografier, illustrationer eller annat, det kan leda till en anmälan.
- Fetstil text får ej användas, det är till för mina svar. :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bakom kameran..
Victoria, 14 år
Lägg till PWE på bloglovin'