ARYA.

You are great.

Hej på er glada!
Snabb info när det gäller foto; min andra dator (där jag laddat in de senaste bilderna från min sommar) har fått ett elakt virus och opereras för nuvarande (okej, den räddas just nu av min pappa). Därför kan jag tyvärr inte visa någon fin bild just nu men det kommer! Jag känner mig riktigt sugen på foto just nu, så det går framåt..

Nu till knä och fotboll. Jag hann precis börja träna som vanligt innan jag fick en hemsk luftvägsinflammation som dominerade mig i en månad. Nu har jag kommit igång igen! Och vet ni vad?

DET GÅR TOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOPPEN! :D

Mitt knä känns knappt, mitt ben är starkare och jag blir förvånad när jag märker att tekniken inte alls tar lång tid att få tillbaka! Nu gäller det bara att bli matchklar, både fysiskt och mentalt...

Inspiration, where have you gone?

Hej på er! Bloggen är prio 256 just nu, det har stått stilla ett bra tag (ta en titt på arkivet bara så får ni se vilken månad som är den sista jag uppdaterade med länk)..
Ber om ursäkt om det nu är någon som tittar in regelbundet och blir besviken varje gång, men jag har grävt ner mig under ett års tid i skolan, korsbandsskadan och en massa annat.

Nu börjar fotosuget komma tillbaka. Tyvärr är även hösten/vintern på ingång vilket betyder sämre ljusförhållanden, men I'll "make it work" som de säger på Project Runway
Det jag har lite problem med nu är att få igång fantasin. Jag söker efter inspiration utan resultat.

Så nu, kära läsare, ber jag er om hjälp.
Hjälp mig att hitta inspiration! Vad blir ni inspirerade av? Eller vem?

Att snubbla på mållinjen

Long time no see, huh?

Nä, men det var riiiiiiktigt länge sen jag skrev sist. Jag har varit på alla möjliga sorters äventyr; språkresa, gothia, solsemester och segling. Har haft semester från både skolan och från korsbandsbubblan jag varit instängd i sen september förra året.

Så, för att börja med gothia då.. Mitt mål som jag satte upp i början av skadeperioden var att jag skulle göra comeback igen i gothia. Det var lång tid kvar och det var ju självklart att jag skulle lira. Efter operationen lät det inte riktigt så.. "Hur fan ska jag klara det? Det kommer aldrig att gå!", så lät det ungefär.

Tiden gick och smärtan från operationen avtog. Jag passerade den magiska tremånadersgränsen och allt blev plötsligt tusen gånger lättare. Eller, ja inte träningen men smärtan och det iallafall. Sen gick tiden fort, jag fick börja springa, jag stretchade och blev vigare, jag blev starkare och gothia var inte så långt bort längre. Sen var det dags för det fruktade styrketestet..

Efter allt slit så var jag fortfarande för svag i baksida lår. Detta medförde en större risk för att skada mig, och min sjukgymnast sade "Jag avråder dig från att spela Gothia"
Och jag bröt ihop.

Men ett par dagar efteråt så insåg jag själv att det inte skulle funka, jag hade dessutom opererats två gånger och haft problem med svullnad länge. Jag bet ihop och försökte in i det sista att träna upp styrkan i låret men det räckte inte till. Laget åkte ner till Göteborg och spelade. Jag åkte ner till Göteborg och tittade.

Det var jobbigt att bara få titta och inte spela, jag har aldrig vart så sugen på att spela som då. Men jag var för svag, och att riskera en skada på Göteborgs gropiga gräsplaner var inte aktuellt. Jag samlade istället kämpaglöd hela veckan, och är nu fast besluten att träna så mycket jag kan och göra comeback i höst istället.

Jag har tränat ett par gånger nu och ja, det går väl inte toppen. Jag är långt ifrån i toppform, men det finns inget annat att göra än att träna. Det är inte så läskigt längre, men det är frustrerande. Att inte kunna göra vissa rörelser längre, att musklerna i benet blir trötta efter tre minuters intensiv träning med boll, eller att det plötsligt hugger till av smärta och man inte förstår varför. Men jag blir inte panikslagen längre, och inte ledsen. Jag blir bara förbannad och biter ihop.

För det ska gå.

100502

Tänkte skriva något kul om att det inte är så långt kvar till sommarlovet, eller att jag har lust att fota igen, eller att jag har gjort världens coolaste regnbågsmuffins. Men nej. Ingenting låter bra idag. Ingen text passar. Så nu fick det bara bli lite rörig text och en enkel bild. Nu ska jag ta och städa lite, dricka lite te och kurera mitt illröda ansikte. Stackars ansikte fick lite för mycket sol idag.

Det mentala

Ända sedan jag släppte kryckorna - eller okej, nu ska vi inte överdriva, men sedan jag slutade halta - så har folk frågat om jag kan spela fotboll igen. Redan två månader efter min operation började dom fråga. Jag förstår att dom frågade för att dom inte visste och var nyfikna, men jag tyckte det var jobbigt för jag visste inte själv. Dom ställde frågor och jag hade inte svaren.
Något många aldrig kommer förstå är hur det känns att vara korsbandsskadad. På riktigt.
Dom kommer inte förstå hur mycket man plågar sig själv med "Tänk om". Dom kommer inte förstå hur viktigt det är med knäkontroll hur mycket jag än säger det till dom. Dom kommer inte förstå att anledningen till att jag inte var så involverad i mitt lags matcher och träningar var för att jag var för svag mentalt. Jag vet att jag borde vart med mer, men jag var för svag och för känslosam. Jag var inte redo.
Jag har flera gånger vart skadad under kortare perioder, då kommer man ner till varje träning och är aktiv ändå. Men det är en helt annorlunda känsla när man vet att man kommer vara borta länge. Att sitta och se sitt lag spela och veta att man inte kommer kunna spela själv på mer än ett halvår är outhärdligt. Det gör ont. Det är svårt att förklara och säkerligen svårt att förstå, men för mig var det så.
Nu sitter jag här, det har gått åtta månader sen jag drog av korsbandet och jag har äntligen kommit ut ur helvetet. Jag vet hur ont det gör, hur man bryts ner mentalt, hur det känns att tappa sjuka mängder muskler, hur hårt varje bakslag tär på psyket och hur baksidan av idrotten ser ut. Men ännu är jag är inte återställd.
Jag är återställd fysiskt. Jag är till och med starkare fysiskt. Jag har i teorin återställts fysiskt sen min skada, det finns nummer på det. Men det finns något som många aldrig kommer förstå, och det är att det mentala är svårare att rehabilitera. Man bryts ner så brutalt när man skadar sig. Man tappar tron på sitt knä, på sin egen förmåga, på sig själv. Man tappar tron på allt man trodde på förut - allt för att sedan börja bygga upp allt igen. Folk frågar; "Är knät bra igen? Vad bra, då kan du ju spela" Dom frågar aldrig; "Mår DU bra?".
Alla spelar med en omedveten risk. Man vet ju att något kan hända, något kan gå fel och man kan göra illa sig. Men idrotten ger så mycket att man är villig att riskera det, men sen kommer den dagen när idrotten tar tillbaka, när man drar av ett korsband. Man går genom ett helvete på åtta månader och sen står man inför ett beslut; vågar jag ta risken igen? Vågar jag riskera att ett till korsband ryker så att jag kommer gå genom helvetet igen?
Det är jobbigare att fatta ett beslut när man är väldigt medveten om riskerna, så man måste alltid väga fördelar med nackdelar. För min del vann fördelar.

GAMBIA PHOTO.

Gambia '10
Första bilden på länge! Känns som att en fotoblogg borde innehålla åtminstone några foton...
Närå, men jag tänkte bara säga hej. HEJ.
Idag hade vi operation dagsverket och jag fick följa med på en fotografering samt städa, det var riktigt kul på fotograferingen! Städningen var inte lika kul men det tog inte så lång tid.
Nu ska jag slänga i mig lite mat och sen ska jag ner till träningen. Länge sen jag sa så, eller hur? ;)
Tänkte uppdatera lite ikväll också, men då blir det ett korsbandsinlägg. Har skrivit flera stycken inlägg som ligger i utkast. Jag har inte publicerat dom för att dom är så pass personliga att jag måste tänka till lite innan jag bestämmer mig. Jag tror jag ska publicera ett av dom ikväll, så titta in lite senare!
Tjohej!

Impossible is nothing.

I måndags hände något ofattbart. Ofattbart underbart, något jag längtat efter i åtta månader. Från att ha gråtit ögonen ur mig av olycka, tampats med stela knän och förtvinande muskler och sviktande självkänsla så var det plötsligt dags. Dagen D. Dagen då jag snörde på mig fotbollsskorna och ställde mig på planen igen.

Trånga höga strumpor, hårt snörade skor, ett och ett halvt varv med tejp runt flärpen på mina copa, fylla vattenflaskan och springa ut till planen. Klappret mot market, sen den mjuka planen. Springa, hoppa, skjuta. Göra mål. Stå och passa, tvåtouch och entouch, nicka, ta ner bollen, göra inlägg, göra allt som jag gjorde förut. Plötsligt var det inte en dröm. Det var inte längre omöjligt.

Jag ska aldrig mer ta fotbollen för givet! Jag njöt av varenda sekund av träningen och jag njuter av den fruktansvärda träningsvärken jag fortfarande har. Lyckorus.

Jag har haft fullt upp med skolan nu, är inne på sluttampen. Sjukgymnastiken har trappats upp, nu får jag köra hårdare och mer löpning. Snabba fötter och slalombanor med boll. Igår körde jag även styrkemätning. Gick väl över förväntan. Av två av tre test hade jag precis på gränsen till 90% eller över. Men så kom det till att hålla emot med baksidan. Förrädaren. Jag fick 71%, vilket är 19% under gränsen. Fy sjutton. Men jag ska jobba på den nu framöver så det kommer fixa sig.

Jag vill även i detta inlägg skänka en tanke till en lagkamrat till mig som drog av korsbandet för en månad sen. Jag vill verkligen hjälpa henne genom detta och jag kan visa att det går, även när det verkar omöjligt. Jag vet att när man kommer ur helvetet är man starkare mentalt.

Impossible is nothing.

100417 - Korsband

Den här veckan har jag fått börja springa på löpband! Förutom att det kändes lite ovant så var det jätteroligt och härligt, jag har längtat efter att få springa! Har också börjat med el igen, har haft smärta vid knäskålen pga svaga muskler så med hjälp av strömmen bygger jag muskler snabbare och smärtan försvinner gradvis. De var de nya övningarna, annars körde jag de vanliga övningarna; cross trainer, benpress, bencurl, benspark, bålövningar, utfallsgång, draken, benböj och stretching.

Nästa vecka ska jag börja min två veckor långa prao, som kommer ligga rätt långt ifrån artro. Trots det ska jag försöka komma dit en gång och träna med sjukgymnast och ska då få köra idioten och mer fartfyllda övningar. Ska få upp tempot och konditionen nu! Sen ska jag köra två gånger på egen hand, får se hur det går men tror det ska fungera bra.

Det var lite om knät för er som ville veta, snart kommer lite bilder!

100414

Förlåt för dålig uppdate hörrni, men jag har haft en jäkla massa skolarbete denna vecka. Jag skriver imorgon, okej? Jag  vill skriva av mig lite men nu stängs mitt internet av om en minut. Godnatt!

STRAWBERRY PANCAKES.

Höll på att glömma bort att visa resultatet! Här är alltså pannkaksfrukosten jag gjorde i tisdags med jordgubbar från Spanien.

100406


Tidigare idag..

SMET.


Gissa vem som är uppe med tuppen?
Jag gick upp halv sju för att träna hos sjukgymnasten, var på plats halv åtta och tränade i en timme, tog sedan mina stackars uppmattade ben och pallrade iväg till ica där jag hittade jordgubbar till annonspris. Okej, tydligen var det förra veckans extrapris som var fem kronor per låda och skulle nu kosta mig 25 kr styck för att det var ny vecka, men efter lite ringande fick jag dom för en tia styck. Orkade inte tjaffsa om det mer så tog det och gick hem.

Nu har jag gjort en sats med amerikansk pannkakssmet som står och jäser till sig lite. Ska hoppa in i duschen och sen blir det lite urplockning ur diskmaskin och pannkaksgräddning. Ibland känner man bara att det är lika bra att vara duktig när man gått upp tidigt.

Jaja, nu har jag nog bara en timme kvar innan alla andra vaknar här hemma.
Hörs senare!

SMET.


Gissa vem som är uppe med tuppen?
Jag gick upp halv sju för att träna hos sjukgymnasten, var på plats halv åtta och tränade i en timme, tog sedan mina stackars uppmattade ben och pallrade iväg till ica där jag hittade jordgubbar till annonspris. Okej, tydligen var det förra veckans extrapris som var fem kronor per låda och skulle nu kosta mig 25 kr styck för att det var ny vecka, men efter lite ringande fick jag dom för en tia styck. Orkade inte tjaffsa om det mer så tog det och gick hem.

Nu har jag gjort en sats med amerikansk pannkakssmet som står och jäser till sig lite. Ska hoppa in i duschen och sen blir det lite urplockning ur diskmaskin och pannkaksgräddning. Ibland känner man bara att det är lika bra att vara duktig när man gått upp tidigt.

Jaja, nu har jag nog bara en timme kvar innan alla andra vaknar här hemma.
Hörs senare!

Zeiss Ikon Nettar 518/16


Zeiss Ikon Nettar 518/16

Jag har länge velat köpa en gammal kamera, mest i dekorativt syfte, och idag så tog jag och pappa en runda till Myrorna och hittade den här lilla klumpen. Så, nu har jag en superfin kamera att titta på och den verkar dessutom fungera.. Problemet är bara att jag inte har någon film eller någon aning om hur man fotar analogt så det kanske inte riktigt blir av, men man vet aldrig. :P

Sådär, nu har ni sett min nya familjemedlem. Nu ska jag iväg och se Remember me för andra gången. Ciao!
Bakom kameran..
Victoria, 14 år
Lägg till PWE på bloglovin'