Så var man handikappad igen. Okej, denna gång är det inte såå illa. Ett ömt knä är inte så svårt att hantera.

Igår var ju själva operationsdagen, det var väl mest nervöst när vi åkte in till sjukhuset. Där fick vi vänta ett lååångt tag (vart lite strul och så) men sedan fick jag äntligen ta på mig en snygg sjukhusrock och lite annat. Sen fick jag ta tre tabletter och lägga mig i en sjukhussäng. Där fick jag vänta i nästan en timme, fick dropp i handen, träffade lite olika slags läkare som fyllde i papper. Sen fick jag något slags medel som dom sprutade in i mitt dropp i handen som gjorde mig lite segare. Därefter rullade dom in mig i en operationssal där jag fick lägga mig på en brits, dom tvättade av mitt knä med sprit, satte EKG och sedan sprutade dom in sömnmedel och jag fick andas in något genom näsan. Jag minns att jag låg och väntade på att det skulle bli mörkt och suddigt, men det blev det aldrig. Jag väntade i ett par sekunder, och sekunden efter vaknade jag upp. Så jag märkte inte att jag somnade, det gick så fort.

För att fatta mig lite kort; operationen gick jättebra, det var inte menisken som de trodde utan det var bara en bit av det trasiga korsbandet som låg i kläm. Så det var skönt, äntligen är turen på min sida!

Nu ska jag försöka ta mig bort till badrummet, och sen skriva klart min svenskanovell och plugga litegrann.
skriver senare