Idag tog jag mina första steg utan kryckor. Fattar ni?! Utan kryckor! Det har gått tre dagar sen jag gjorde illa mig och nu så har det gått så fort fram! I måndags kunde jag knappt sträcka ut benet och böja det, och att jag skulle kunna sätta ner foten i marken inom de närmsta dagarna verkade helt omöjligt. Men igår så började jag sakta gå lite med högerfoten när jag hoppade fram på kryckorna. Det fungerade rätt bra, dock kändes det rätt mycket i knät men idag så kunde jag hoppa fram utan att det gjorde så ont i knät. Och nu på kvällen så kände jag mig riktigt bra, och knät verkade stabilt just då (med ortosen på dock, men den ska ju vara där i sex veckor har dom sagt) så jag lutade kryckorna mot soffkanten, reste mig sakta upp och GICK! Utan kryckor! Visst att jag haltade fram som en grottmänniska, men jag gjorde det!

Trots att jag mått skit ett par dagar och känner att allt händer på samma gång, och att allt runtomkring går i 200, så börjar jag bli mer positiv. Det här kommer gå bra! Om jag har tur och det läker fortare än de trott (jag verkar ju läka rätt fort) så kanske jag kan opereras tidigare än planerat. Vilket betyder att jag kan komma tillbaka snabbare, och det är ju det absolut bästa såklart. :)

Har varit dödstrött hela dagen och trots att jag har läxa till imorgon så tror jag inte att jag kan få in något mer i hjärnan ikväll, utan jag får läsa på det mesta imorgon bitti när jag är pigg. Har det lite jobbigt i skolan just nu, har haft rätt svårt att koncentrera mig med allt som händer. Men jag kan klara det här, jag SKA klara det här.

Vill även passa på att tacka alla fina och peppande kommentarer, de betyder otroligt mycket för mig! Och ett stort tack till alla mina underbara vänner och min familj som är så otroligt stöttande, utan er skulle jag säkert legat i fosterställning just nu och grinat. Tack!