I fredags dog Fawziya Abdullah Youssef, hon kom från Jemen och dog när hon krystade fram sitt dödfödda barn.
Hon var 12 år.
Fawziya blev bortgift till en äldre man när hon var 11 år, hon fick då sluta skolan i samband med giftemålet. Året därpå blev hon gravid. Det står även att hon blev bortgift eftersom att hennes familj var fattig och hennes far led av njursvikt.

Jag har alltid varit starkt emot att unga flickor blir bortgifta mot sin vilja, oftast är det någon av föräldrarna som är sjuka och de behöver pengar för att överleva. Då väljer de att sälja sin dotter till en främmande man, som oftast är mycket äldre.
Jag förstår inte hur de tänker, det vore som om flickor är ett objekt som man kan byta bort mot pengar, krisar det så är det flickan som offras.
Jag skulle inte kunna föreställa mig hur det skulle kännas att vid så ung ålder tvinga lova någon att älska den i nöd och lust, när jag inte vill gifta mig, när jag knappt känner mannen. Jag är så oerhört tacksam att jag bor i ett land där det inte finns något sånt tvång.

Det är nästan omöjligt att inte bli berörd av denna artikel, hon var ju bara ett barn! Jag är bara två år äldre, och tanken på att gifta mig och skaffa barn nu är ju obefintlig. Jag vill vänta tills jag börjat jobba, fått en stabil ekonomi och såklart någon att ha barnet med, och jag skulle gärna ha fyllt åtminstone 25 innan jag skaffar barn - men det är just det de här flickorna inte har. De har inget val.
De kan inte planera sin egen framtid, för det är inte deras framtid, deras framtid är hela familjens framtid.
Giftermål innebär pengar i de fattiga länderna, här är det en självklarhet att det innebär kärlek..

Så jag vill i detta inlägg skänka en tanke åt Fawziya och alla andra flickor som fått gifta sig mot sin vilja.

Det är så tragiskt alltihop.
Jag går i skolan, är med kompisar och gör det jag tycker är roligt varje dag.
I andra länder är jämnåriga flickor fruar och mammor.

Så ska det ju inte få vara.